Bygden står stilla, en stjärklar natt ...
en eld fjärran skådas, ty de närmar sig ...
fram rider trollens kung
med vargbroder ut på jakt
allt levade flyr, fä och frände
blodet skall dranka denna ensliga trakt

utav mörket i sin evika sal,
han ger sig ut, en törst att släcka
gär skyndas de fram på krokiga ben,
flera liv att tas, hundra ben att knäcka
trollherrens sällskap river sig fram,
genom dyster skog och fruset fjäll
de dräper vad de ser och finner allt gömt,
huvudens snart pryder deras heliga häll
så står trackten dyster och mörk, solen stiger inget liv att skåda underjorden firas en lyckad jakt, sedan igen sekler tystnad råda ...
(ve dig människa du inkärktar här, snart trollen dig till hällen bär ...)